BlandCheesecakesmulorochBergochdalbanedrommar

På plats i Manchester

En mörk, kall och grå kväll i februari fick jag plötsligt en insikt, en överväldigande känsla att jag bara var tvungen att få se en Westlife konsert till i mitt liv (förutom konserten den 23 juni som var planerad sen länge) Det spelade ingen roll vad kalaset skulle kosta jag bara skulle ta mig iväg.

Jag hade ingen aning om vem jag skulle åka med, vart jag skulle åka, jag bara visste att jag skulle åka och att jag skulle se till att allt löste sig.
Jag letade ljus och lykta och tillslut hittade jag två, svindyra biljetter bredvid varandra på en spelning i Manchester, efter en liten stunds fundering på om jag var riktigt frisk i huvudet ens övervägde att lägga så mycket pengar på ett par biljetter till en konsert, som jag inte ens vet om jag skulle ta mig till, så tryckte jag tillslut på ”köp” knappen, (fråga mig inte varför)

Nu sitter jag här, ganska nyss hemkommen från Manchester och allt löste sig, och jag är så oerhört glad över att jag tog den där risken, annars hade jag gott miste om en av de bästa kvällarna i mitt liv.

Är det någonting jag lärt mig den senaste tiden så är det att man måste våga ta risker, man måste passa på och göra allt man vill, och man måste våga leva sin dröm hur långsökt och svårt det än verkar, för man vet aldrig när livet tar slut.

Live your Dream!

PS, på vägen hem någonstans mellan Irland och England fick jag syn på en väldigt vacker liten strand med klarblått vatten, plötsligt fick jag en lika stark insikt att jag måste lära mig att dyka, få se hur lång tid det tar innan jag lyckas med det…

Lyric of the day:

Wake him up, the wizard
Sleeping in your heart
Just imagine what you wanna be
Don't you know that
Dreams come true they do
Dreams come true
From all of us to all of you they do
Don't you know that dreams Come True

Westlife: Dreams Come True

En liten lektion till alla er som inte fattat vad Westlife handlar om:

 Årskrönika

Under tiden i Uppsala lärde jag mig även att det faktiskt går att smälta choklad i en vattenkokare, men det kräver att man har tappat den i huvudet två gånger först så att lockat har lossnat, men det är en helt annan historia...

Januari: Året började med att jag flyttade till Uppsala. Väl där lärde jag mig fram för allt två saker: välj aldrig någonsin studieämne utefter vad en hemsida anser att du borde läsa och läs aldrig Etnologi!

Februari: Allt eftersom mina etnologistudier fortsatte började min handledare att som stående punkt på sina föreläsningar förolämpa journalistyrket och hela Sveriges journalistkår. Vilket jag svarade på genom att på alla inlämningsuppgifter och tentor kontra med fraser som: som journalist anser jag, tack vare min journalistiska erfarenhet så vet jag… osv. Vilket ledde till att min handledare avslutade allting hon rättade åt mig med fraser som ”det borde sådana som du veta…”. Hysteriskt roligt! Avslutningsvis kan man på ett enkelt sätt sammanfatta etnologistudier vid Uppsala universitet med följande: Ett stort skämt!

Glasgow

Mars: Allt eftersom mina etnologistudier blev allt mer patetiska och tentorna bestod av att ”intervjua en kompis om hur hon/han firar allahjärtansdag” karaktär, och att recensera avhandlingar som handlade om hur man uppmärksammat morsdags firandet i Sverige, drog jag äntligen iväg på årets första Westlife resa. Det bar iväg till Glasgow i Skottland, via Edinburgh där vi landade på en bombhotad flygplats vilket till och med för mig var en annorlunda upplevelse. Efter två dagars fantastisk storstadsshopping var det äntligen dags för mig, Linnea och turnéflaggan (2*3 meter) att gå på konsert. Det blev en oförglömlig kväll med en helt fantastisk show som tack vare min diktafon nu ligger som mp3 fil på mobilen :P

Allt stod inte riktigt rätt till i Hemavan

April: Jag och Linnea drog iväg på en välförtjänt fjällsemester, över en veckas avkoppling i idyllisk fjällmiljö med skidåkning i Hemavan/Tärnaby, trodde vi ja…

Till att börja med blev jag under den cirkus 14 timmar långa bussresan från Uppsala åter igen påmind om att jag absolut inte kan sova på bussar. Väl framme hade skidbussen lagts ner så vi fick förlita oss på lokaltrafiken från Norge för att ta oss till backen, ja ni hör ju själv hur säkert det låter…

Efter att ha provat på skidåkning i vindar på 30 meter per sekund och åkt i opistade liftspår där snön nådde långt över knäna började vi efter några dagar att tappa modet, men som tur var kom Linneas släkt till undsättning (och tack och lov hade dem flera bilar med sig) vilket löste alla våra problem och tillslut gjorde semestern till en riktig succé.

Arkivbild, i maj tog vi oss aldrig ombord på båten...

Maj: Linnea fick för sig att hon behövde lära mig att bli mer spontan oh den lektionen slutade med att vi drog till Stockholm en solig dag i maj. Väl där ”spontanköpte” vi Romeo och Julia biljetter och fick se en fantastiskt bra föreställning. Det var även dagen då vi upptäckte teet Studio 54 vilket sedan den dagen har blivit ett måste på tehyllan.

Maj månad var också den månad då studentlivet i Uppsala visade sig från sin allra bästa sida och bjöd på flera överraskningsmoment, bland annat mitt livs första dopp i en fontän.

Under en studentfest fick jag även en oförglömlig kommentar:

”Gud vad du ser sportig och solbränd ut, du måste vara australiensare!”

Jag var iklädd en svart spetsklänning, pärlhalsband och högklackat, men smaken är vell som baken, eller?

Juni: Efter att jag till slut tagit mig igenom etnologikursen blev det äntligen dags att involvera hjärncellerna i ett riktigt arbete, att sommarjobb på Sverigesradio Jämtland. Vilket även innebar en flytt till Östersund och en mycket märklig lägenhet… Men jobbet var fantastiskt och jag jobbar fortfarande kvar där, vilken tur man kan ha :)

Juli: Så blev det äntligen dags för årets andra Westlife resa. Denna gång bar det av till Cork på södra Irland. Eftersom det inte gick att ta sig från Cork och till flygplatsen i Dublin på något bra sätt så fick jag förutom kusinen Emma även ta med mig mamma på resan som chaufför (Hyrbilar är verkligen en fantastisk bra uppfinning). Å trots att jag lyckades tappa bort både bokningsbekräftelsen till vandrarhemmet och mammas flygbiljett och fick köpa allt en gång till så kom vi både dit och hem välbehållna. Konserten var den bästa jag varit på i hela mitt liv, jag var tårögd, hade gåshud och ja du vet allt det där, vi stod längst framme vid scenen och jag blev helt tagen av hur nära dem jag faktiskt var. Turnéflaggan gjorde succé och väckte stor uppmärksamhet.

Resan blev senare föremål för en intervju i P4 Jämtlands morgonprogram, vilket var riktigt roligt.

Augusti: En solig sommardag då jag och Linnea för en gång skull inte hade något inplanerat så satte vi oss i bilen och började köra söderut. Vi stannade på alla ställen som såg roliga ut och det blev en helt galen roadtripp som nästan slutade med att vi hamnade i Sandhamn.

September: Månaden som skulle förverkliga lite bergochdalbane drömmar slutade med att mitt flyg till Stockholm från Östersund ställdes in och när jag väl tog mig iväg så anlände jag till Gröna Lund i samma sekund som alla andra gick hem. Men jag hann ju ser både bergochdalbanorna och The Arks avskedskonsert i säkert 10 sekunder från flygplansfönstret, vilket jag ändå är hyfsat nöjd med. Man kan ju inte få allt här i livet.

Westlife berättade att de ska gå skilda vägar efter nästa års turné

Oktober: Månaden då jag fixade mitt livs första benbrott, och ja, det är ju också en upplevelse och en erfarenhet. Det som började som en enligt mig ”liten vurpa” med cykeln när jag var på väg till jobbet slutade med att jag efter jobbet tog mig till akuten och insåg att jag jobbat en hel dag med bruten arm. Men det hade ju kunna varit värre, jag hade kunnat hamna under bilen på övergångsstället istället för bredvid den, vilket jag gjorde, så jag tyckte inte att det hela var så allvarligt.

Värre än frakturen var ”We decided to go separate ways”

Denna fruktansvärda, men oundvikliga mening ringde om och om igen i min skalle i veckor efter att Westlife publicerat den på sin hemsida. Så fort jag vaknade på morgonen ”We decided to go seprate ways”, så fort jag inte tänkte på något så hörde jag ”We decided to go seprate ways” Jag höll på att bli galen. Till en början kändes det som om någon i min egen familj just annonserat sin skilsmässa, men till slut tog jag mitt förnuft till fånga och insåg att världen går inte under för att Westlife gör det och de kommer ju trots allt att fortsätta producera musik och annan underhållning även i framtiden, men inte som grupp.

Äntligen fick jag autografer och konsertbiljetter till ännu en konsert på Croke Park

November: Westlifes livs sista platta som band släpptes och jag lyckades komma över en av de 500 signerade exemplaren, en numera ovärderlig ägodel. Kort där efter släpptes de 85 000 biljetterna till deras avskedskonsert på Croke Park Stadium i Dublin, de sålde slut på fyra minuter men jag lyckades lägga beslag på tre stycken och därmed är nästa års största lyckorus säkrat!

Jul i London

December: Det som skulle bli en två veckors lång solsemester till syrrans hus i Kerala i Indien slutade med en svinkall London weekend istället. Men efter att vi besökt spökhus med karuseller, sett Fantomen på operan, ätit min livs första glutenfria pizza på restaurang och som besatta shoppat ca 6 kilo te och choklad kunde jag inte vara annat än nöjd med resan. Faktum är att den var en av årets absoluta höjdpunkter.

Sammanfattningsvis blev 2011 till skillnad från 2010, som var mitt värsta år någonsin, ett riktigt kanonår. År 2010 lärde mig den hårda vägen att man måste ta vara på livet eftersom allt kan kastas upp och ner på ett ögonblick. Efter det blev mitt nyårslöfte att jag skulle ta vara på livet, göra så mycket roliga saker som möjligt och verkligen njuta av att vara vid liv. Och efter att ha lyckats leva upp till det så kan jag inte annat än att i nyårslöfte lova mig själv att fortsätta på samma bana.

Beautiful World passar som handen i handsken till denna krönika. Den handlar i och för sig om hur det var för Mark Feehily att komma ut som homosexuell, hur underbar världen är, när man väl erkänt vem man är. Det är även en kärleksförklaring till hanns pojkvän som visade honom det.

Men under det gångna året är det flera personer som har visat mig hur underbar världen kan vara, bara, man kan lägga sorgerna bakom sin och våga leva livet igen, tack för det!

Lyric of the day:

Att resa sig från livets stora motgångar och även lära sig något utav dem är något som jag tycker är oerhört beundransvärt. Jag har alltid sett upp till personer som vågar göra detta.

Det är oerhört viktigt och modigt att våga berätta sin historia och dela med sig av sina allra mörkaste erfarenheter. Därför har jag den senaste tiden blivit än mer imponerad av min absolut största förebild, Mark Feehily.

Han stöder en helt fantastisk irländsk anti mobbing kampanj där han tillsammans med några andra kändisar visar sig som mobboffer och delar med sig av sina historier.

Som han uttrycker det så är det många som bär med sig konsekvenserna av mobbing genom hela livet, genom att till exempel aldrig känna att de duger.

Något som jag verkligen kan relatera till. Jag har själv blivit utsatt för mobbing av så väl klasskamrater som lärare enda upp i gymnasieskolan, där jag dagligen trakasserades av en lärare. Som tur vad vågade jag tillslut säga ifrån och jag tog kontroll över situationen. Men det modet hade jag inte som barn och det vet jag att jag inte var ensam om.

ISPCC, Irish Society for the Prevention of Cruelty to Children har som mål att alla irländska barn ska bli hörda och känna sig värdefulla. Något som borde vara en självklarhet, men som tyvärr inte är det.  

Denna kampanj har tryckts upp på stora affischer över hela Irland och all respekt för de som deltar. Mark är offer nummer två:  

http://youtu.be/QJiJeP5bBOg

Lyric of the day:

Loneliness is always looking for a friend
It found me once and it has been around since then
Loneliness is never waiting by the door
It sweeps right through and it will never be ignored

Why, why was I chosen?

En av sommarens roligare bilder, sorry kussesin men jag kunde inte motstå att publicera den. Från Cork på Irland.


Varning: följande inlägg innehåller sammanfattande information från hela sommaren vilket medför ökad risk för ett mycket långt inlägg.

Ja, vad ska man göra. Eftersom jag misslyckats rätt så rejält med att skriva hyfsat ofta så får det bli en informativ sammanfattning i stället.

Sommaren 2011 blev på många sätt speciell och oväntad, den innehöll en hel del spännande rekord:

Flyttrekord, flyttade fyra gånger på åtta veckor

Westliferekord, jag lyckades gå på två konserter på fyra månader :)

Jobbrekord, hade världens bästa och roligaste sommarjobb på Sveriges Radio Jämtland, har aldrig fått så mycket beröm för mitt arbete förut. Känns helt underbart.

Helgrekord, Måste ha slagit rekord i antalet planerade helger på en sommar, men så blir det om man jobbar på veckorna, och jisses vad mycket skoj jag han med.

Radiorekord, pratade även i radio som gäst och inte bara som nyhetspresentatör. Det var en ny och spännande upplevelse. Delade med mig av min galna Irlandsresa och erkände för hela det jämtländska folket vilken otrolig Westlife-nörd jag är.

Bergochdalbanerekord, tyvärr har jag inte åkt en enda bergochdalbana på hela sommaren och det har nog aldrig hänt under de senaste 10 åren.

Barnrekord, inom loppet av tre månader fick jag två nya syskonbarn, underbart !



Nog med prat, bilder är så mycket intressantare, så här är sommarens rekord i bilder:


Trots att jag bodde åtta veckor i Östersund så lyckades jag åka hem till Junibodsand nästan varje helg. En av helgerna var det storm och super snygga vågor.
 

Dygnsur Hamnpir, och jag och Linnea passade självklart på att gå fram till kanten och bli dränkt av vågorna som slog över kanten :) 


Innan jobbet i Östersund hann jag med en tripp till Skövde och Göteborg och träffade både syskon och syskonbarn.


Då 2009, Fridas student.
Nu 2011 flyttade jag tillbaka till Ösetrsund och vi kunde äntligen umgås igen. Underbart !



Älskade Irland!
Äntligen tillbaka i min favoritstad Dublin. Denna gång tillsammans med min kussesin Emma och Mamma (som var med som chaufför, lång historia...)


Temple Bar, jag har alltid spanat på detta roliga hus, nu gjorde vi slag i saken och tog en helkväll med irlänsk cider, bartenders i killt och Irlänsk folkmusik live. En av mina roligaste kvällar någonsin.
 

Emma på Temple Bar. Första låten som spelades när vi kom in var "in the jungle" jag höll på att dö av skratt...


Bodde som vanligt på Abigails Hostel med utsikt över floden Liffey.


Det blev en dag shopping en dag 70 mils bilresa tur och retur till Cork för att gå på konsert och sen hem till Sverige igen. Det var alldeles för få dagar men vi hann ändå med det viktigaste. Det blev en helt galen och oförglömlig resa, som jag sen delade med mig av i direktsändning i radio på måndag morgon.


SLIGO !
Staden som är alla westlifefans motsvarighet till Mecka. Någon gång ska jag ta mig hela vägen dit, men än så länge har jag inte kommit närmre än infarten från motorvägen...


På plats i Cork efter en hissnande färd tvärs över Irland körandes på fel sida vägen med all den spänning det innebär...
Det blev fel håll i en rondell, mindre krock med en gatsten och till slut fick vi stanna och be ett gammalt par att lotsa oss fram till vandrarhemmet för vi var totalt vilse, men det löste sig tillslut.


Westlife: Live At The Marquee In Cork.
Ståplats tredje raden från scenen vilket gjorde kvällen till en av mina mest minnesvärda. Har aldrig tidigare varit så nära dessa män som jag avgudar och ser upp till så otroligt mycket. 


Westlife.


Nicky Byrne in action.


Shane Filan.


Tal och fans på scen. 


Kian Egan.


Nicky som alltid är clownen i gänget, denna gång skulle han bevisa hur brilljant trummisen är genom att täcka över honom med en flagga och bevisa att han ändå kunde spela en hel sång.


Nicky Byrne.


Nicky Byrne som innan Westlife var professionell fotbollsmålvakt i England.


Glada killar på scenen.


Äntligen alla på en och samma bild och inga händer eller mobilkameror i vägen, tio poäng till mig ;P


Glad att vi stod längst framme vid scenen, annars hade vi inte sett så mycket.


Som vanligt var turneflaggan med. Man måste ju visa vad man kommer ifrån.
Å för första gången såg de också flaggan och tackade för att vi hade rest så långt för att se dem :)

Vi fick väldig roliga kommentarer från lokalbefolkningen när vi mitt i natten gick igenom Cork med denna enorma svenska flagga som käp, efterson det var lite kallt.

"What are you sellebrating girls?"

"Did you seriously traveled all the way from Sweden, Why?"


På väg tillbaka till vandrarhemmet där vi skulle vila en halvtimme och sen börja köra de ca 35 milen tillbaka till Dublin för att hinna med det tidiga flyget hem. En spännande resa där Emma sov i baksätet, mamma som sovit hela kvällen och var hyfsat pigg körde och jag som inte sovit en blund fick vara kartläsare hela natten. Men det gick, ett dygn utan sömn klarar man ju faktiskt av, om man måste.

Väl på flygplatsen. Till följd av ett minde missöde slarvade jag bort mammas flygbiljetter hem så hon fick flyga till Skottland för att sen ta sig vidare till Skavsta medan jag och Emma flög direkt till Skavsta, whops...


Å som vanligt strulade även resan på hemmaplan.
Tåget gick sönder i närheten av Tierp och vi fick istället tränga in oss i godsvagnen på nattåget till Narvik och lifta med dem till Gävle där det väntade en buss som sen tog oss till Sundsvall. Väl i Sundsvall hann jag sova cirka 4 timmar innan jag skulle upp och iväg med nästa tåg till Östersund och sen cykla direkt till jobbet och jobba till fem. Då hade jag sovit fyra timmar på två dygn, inte att rekommendera!

Förutom weekendresan till Irland så har jag även hunnit men en hel del andra saker i sommar, bland annat en tripp till Uppsala och Stockholms skärgård, men eftersom jag blivit så dålig på att använda kamera så har jag tyvärr inga bildbevis på de strapatserna.  

Sommaren har även bjudit på några omgångar av mitt favoritspel ”Ticket To Ride Europe” Vilket aldrig är helt fel :)


Lyric of the day:

Cause i found out what i dreamt of
and i looked it up,
at this very moment what i want is what i've got

I found out what was missing
and i looked it up and,
at this very moment what i want is what i've got.

Westlife: What I Want Is What I've Got

Eftersom det här med att uppdatera bloggar hyffsat ofta tydligen inte är min starka sida så byter jag raskt ämne. Hur mycket kan man lyckas klämma in i sitt schema på fem veckor egentligen, well a whole lot !

Toppen av kungsliften i Hemavan
För varför skrota ett vinnande koncept, efter min spontana helg i Göteborg för cirka fyra veckor sedan bar det av till Hemavan för en ordentlig 10 dagars skidsemester. Det blev en av de mest minnesvärda skidsemestrarna i mitt liv med totalt kaos de första tre dygnen och en fantastisk avslutning med massa sol och bra skidåkning.

Humor på ICA i Hemavan

Efter fjällsemestern blev jag raskt inkastad i valborgsfirande i Uppsala och allt som därtill hör. Jag lärde mig hur man firar både kvalborg och valborg på äkta student vis, vilket var riktigt roligt. Trots det något kyliga vädret så förgyllde en viss person valborgsmässoaftonen, vilket jag verkligen behövde efter förra årets valborg som var den värsta i mitt liv, då jag miste min bästa vän.

Flottrace i Uppsala

Men åter till spontanitet, denna underbara drivkraft som denna helg kommer att ta mig till ett dop i Sundsvall och senare till ett barnkalas i ö-vik. Man lever bara en gång så varför missa något?

Och för att fortsätta på samma spår har jag och Linnea även hastigt och lustigt bestämt oss för att dra till Skövde nästa vecka för att hälsa på mitt nyaste syskonbarn för allra första gången. Och när vi ändå är i närheten av Sveriges bergochdalbane- mecka så lär det hela sluta med att vi åker till Göteborg och tar några varv i Ballder och de andra gamla godingarna.

Hur har jag tänkt toppa detta kommande helg?

Jo, genom en 24 timmars kryssning till Åland, men sen har jag faktiskt en oplanerad helg.

Jisses hur ska det gå ???

Lyric of the day:

Take all your chances while you can

You never know when they'll pass you by

Westlife: Chances

De senaste fyra veckorna av mitt liv har varit helt fantastiska. Eller ja helgerna har varit helt fantastiska. De har varit varrierade och det känns inte som att jag har gjort något annat än att rest, vilket jag absolut älskar.

Från annorlunda storstadsliv i Glasgow, till skoteråkning längst klipporna hemma på Junibodsand utanför Sundsvall, till en spontan resa till Stockholm som slutade med att vi gick och såg Romeo och Julia musikalen.

Självklart var denna helg inget undantag. Så för att vara spontan och njuta av livet så bestämde jag mig i onsdags för att ta en tripp till Göteborg över helgen och hälsa på syrran och hennes familj. Resultatet blev riktigt lyckat, och tack vare sj:s sista minuten biljetter så kom jag undan riktigt billigt.

Så var spontan, gör något oväntat, ta vara på livet, njut !   

Lyric of the day:

So if I'm dreaming
Don't wake me up I'm so alive
Wish you could see whatI see
Through these eyes of mine

Westlife: Beautiful tonight

Så kan den gångna helgen i Glasgow/Edinburgh sammanfattas. När vi landade i Edinburg fick vi inte kliva av planet eftersom det var ett ”säkerhetsproblem” inne på flygplatsen. När vi väl klivit av och åkt buss fram till terminalen fick vi inte kliva av bussen för det fortfarande var ett ”säkerhetsproblem” inne på flygplatsen. När vi väl blev insläppta var hela flygplatsen utrymd och helt öde, och brandlarmet dånade i högtalarna.

Väl ute ur denna starkt tinnitusframkallande miljö, möttes vi av bombexperter, brandbilar och poliser som alla håll oss ”fångna på parkeringen” tills säkerheten hade återställts.

De visade sig senare att de hittat en väska som de trodde innehöll en bomb, men som i själva verket inte gjorde det. Så vi kunde så sakta fortsätta till Glasgow. Under denna korta färd lyckades jag få huvudet klämt mellan två säkerhetsgrindar som slog igen exakt när jag böjde mig ner för att plocka upp en biljett som linnea tappat. Väldigt roligt och väldigt ont…

Väl framme irrade vi runt som två yra höns, med karta och letade efter vårt vandrarhem. Efter att vi slagit oss till ro bland spånskivor och färgburkar drog vi ut på stan, där en extremt söt ekorre sprang fram till oss och nästan klättrade upp på Linnea.

Senare på kvällen hamnade vi på en extremt häftig cocktailbar. Där DE HADE CHEESECAKE SHOTS! Hur colt är inte det? Men de var tråkigt nog inte så speciellt goda men det är väldigt häftigt att ha provat.

Strawberry Cheesecake-shot !

Nästa dag stod shopping på schemat, och hjälp vad vi handlade. Mot våra privatekonomiers stora skräck var det faktiskt förvånande billigt i Skottland. Så vi handlade massor och vandrade runt i ett vår fint Glasgow hela dagen. Helt underbart.

På kvällen var det dags för resans stora höjdpunkt (i alla fall för mig). Westlife konsert i SECC i Glasgow. Och självklart var flaggan med, men ja, jag vet inte riktigt hur jag tänkte när jag köpte en svensk flagga som är 200*240 cm stor. Den tog massa plats i väskan och var hyfsat tung att släpa på…

Men eftersom arenan var ganska blygsam till storleken så blev det ju lite problem att hänga upp flagg eländet, men vi hänge i alla fall upp den och hoppades på att någon enstaka person fick syn på den.



Konserten var helt fantastisk, som de alltid är;) Scenen var otroligt häftigt utsmyckad och det var fullt drag. Dessutom gjorde de grymma tolkningar av bland annat Lady GaGa och Rihanna.  

Till sist kom så den oundvikliga hemresan, något som i vanliga fall brukar vara ganska så tråkigt. Men som i detta fall blev en ren fröjd.

Jag vet, det är inte okej att tjuvlyssna på människors privata samtal. Men på tåget hem i söndags var detta fullkomligt oundvikligt då jag ”råkade” höra mitt livs roligaste telefonsamtal. Här är några av godbitarna:

”Men mamma, du förstår vell att jag inte kan äta dinkel surdegsbröd, det är så jobbig textur på det”

”Jag klarar inte av att koka tagliatelle, det blir så trassligt i kastrullen”

”Jag försöker att inte få i mig så mycket skräp”

”Jag har en kompis som läser något livsmedels tjoffsan, och han säger att man ska äta plommon för det är så bra syre och syra i det”

”Man måste variera kosten, för jag har en kompis som bara åt pasta i två år och hon blev gluten allergiker…”

Summa summarum, en helt fantastisk helg och jag kommer definitivt att åka tillbaka till Skottland !

Lyric of the day:

Hello happiness
Tell me where you've been
I missed the sound of your voice
I missed the touch of your skin
It's no secret I'm not who I used to be
Anyone can see
You're the difference in me

Westlife: Difference In Me

Uppsala, Uppsala, Uppsala, det var länge sen jag skrattade så mycket som jag gjort sen jag flyttade hit. Som vanligt har massor hänt sen mitt senaste inlägg, som vanligt har jag glömt bort att blogga om det...

Men för att göra en lång historia kort:

Jag har skrotat mina högtflygande planer på att bli pilot. Detta beslut fattades ganska snabbt efter att jag läst intagningskraven och de färdigheter som blivande piloter ska ha för att bli antagna till landets trafikpilotutbildningar. Sammanfattningsvis, det är säkrast för alla om någon annan håller i spakarna. Men trots detta är jag fast besluten vid att i alla fall ta ett flygcertifikat och då ”bara” riskera mitt eget liv och inte 100 andras...

Som plåster på såren inhandlade jag mitt livs första flygplan förra veckan, dock i halsbands format.

Dessutom har jag under dessa snörika vinterveckor fått ett storartat glädjebesked. Mina efterlängtade konsertbiljetter till Westlife´s konsert i Glasgow har äntligen kommit. Jag vet att detta låter fruktansvärt barnsligt, men är man fast så är man...

Jag är överlycklig över det faktum att återigen få se mina idoler live, att Linnea följer med mig så jag slipper åka själv samt stolt över det faktum att jag för sjätte gången lyckats lura med ett icke-fan på Westlife- konsert:)

Till sist kan tilläggas att min dermal anchor i nacken äntligen är på plats igen, mäkta nöjd.

Lyric of the day:

Sometimes it can be harder to remember that you just let go
Always seems to be something to remind me what I miss the most
"Was you all the one thing I believed in when it all falls down."

So if you got a candle you better light it now
And if you gotta voice you better shout out loud
Raise your hands above the crowd and I will reach you
Can you hear me can you hear me now?

Westlife: I will reach you

Jag och rumskompisen Linnea 

Ny stad, ny lägenhet, ny rumskompis, ny skola, nytt studieämne, ny dator, ja det mesta är nytt sedan mitt senaste inlägg.

Mycket har hänt och mycket har INTE hänt, här kommer en kort sammanfattning:

Antal vattenkokare i huvudet: 1

Antal blåmärken: 2

Antal simmade kilometer: 6

Antal nya bekantskaper: För få

Antal spelomgångar av ”Ticket to ride Europe” : 3

Antal nyöppnade facebook konton:1

Antal pubrundor:1

Antal tårt-luncher: 3

Trots detta känner jag mig snarare som en observatör av studentlivet i Uppsala, än som en deltagare.

Lyric of the day:

Between lost and found
You showed me the difference
Between safe and sound
You showed me the distance
Oh I was sliding, safe but I was hiding out
Oh I fell I'm not down
You showed me the difference
Everything was slipping right through my hands
Hard to find any place to land
Clouds don't cover me where I stand anymore
Only half 'til you think you lost
Only whole when you're reaching across
You saved something for me

Westlife: The Difference

Min älskling <3

Saknad är verkligen en mångsidig känsla. Den jag känner just nu är den värsta sorten. En saknad av något som jag vet att jag aldrig någonsin kommer att få uppleva i mitt liv igen. Jag talar förstås om min älskade hund Jezie. Tiden ska läka alla sår men det känns bara värre och värre för varje dag som går.

Men mitt i allt elände finns det ändå hopp, i dag gjorde jag min sista dag på journalistutbildningen i Sundsvall! Nu återstår en termin av studier i ett biämne och sen är jag färdig journalist, underbart!

Knasig som jag är firar jag kvällen med en 1 timme lång rykande färsk Westlife intervju med live framträdanden:

http://www.rte.ie/player/#v=1086991

Dagens text är en av de bästa jag vet, varje ord illustrerar hur mycket saknad jag känner.

Lyric of the day:

What good's a memory

Without you there with me

The morning sun ain't the same

Without you here

You are the summer breeze

The wind blowing through the trees

You make the loneliness

All just disappear

Nothing replaces your touch

Never stop believing in us

They try to break us

But we stand strong in love

They'll be no distance too far

I gotta be where you are (right where you are)

I don't wanna face this world alone

Without you by my side

You're the only one

That makes it feel like home

And I need you in my life

When you're not around I'm feeling

Like a piece of me is missing

When it feels like the day is closing in

Somehow I find the faith

To make it through

When I'm with you

What's a photograph

If you're not in the other half

Why even dream

If I'm not dreaming of you

You make me a better man

Promise I'll do all I can

Your love keeps me bringing me

Closer to the truth

Westlife: When I'm with you

Westlife "The Where We Are Tour" at Croke Park Stadium/ Dublin. Sommaren 2010
(Foto:Fredrica Modin)

Ett av många syften med denna blogg är att göra något vettigt av min Westlife kunskap. Därför har jag gett mig själv utmaningen att matcha varje inlägg till några rader ur en Westlife låt. Hittills har det gått fantastiskt bra, kolla in texten till: Telefonförsäljare skärpning!

Den är klockren...

När vi ändå är inne på ämnet kan jag förklara för alla er som inte redan har förstått det, jag är ett hängivet Westlife fan.

Jag lyssnar i princip bara på Westlife.

Det har aldrig tidigare varit så enkelt att hitta ny musik.

Men jag trotsar nedladdning, fildelning, tjänster som Spotify och Itunes och allt vad det nu heter, och nöjer mig istället med att köpa en ny Westlife skiva varje år.

Men undantag från diverse radiokanalers spellistor så har jag i princip bara lyssnat på Westlife musik de senaste tolv åren.

Kalla mig bakåtsträvare om du vill, men jag har inga planer på att byta konsumtionsvanor.

Längtar efter att få se denna underbara konsert igen, den bästa jag någonsin har varit på.

Just nu lider jag av Westlife feber, eller lider och lider, jag älskar det!

Biljetterna till en av nästa års konserter är köpta. Denna gång bär det av till Glasgow.

De senaste två konserterna har jag sett på deras hemmaplan, Dublin, men nu är det dags att prova något nytt. Flygbiljetterna är köpta och jag har även inhandlat DVD:n från den senaste turnén som jag såg. Det ska bli helt fantastiskt att få den igen.

Dessutom spenderar jag minst en timme om dagen på deras nya webbplats, den är helt fantastisk och uppdateras flera gånger om dagen. Jag kan inte få nog av mina idoler.

All denna hysteri gör mig så fruktansvärt glad just nu och livet känns som om det är på topp igen.

/ Stolt Westlife fan

Lyric of the day:

If I had to drive all day take that flight

Across this ocean I´m coming home tonight

Don´t let it play om your mind

Cause my devotion is for all time

Westlife: Drive

Glädjeskutt på Europa Park i Tyskland


Vad vill du hinna göra innan du dör?

Min lista bara växer och växer. För att hålla reda på alla idéer har jag därför skrivit ner dem på en post-it lapp, ja du hör ju själv hur dumt det låter. Lappen är för liten och snart går det inte att tyda ett enda ord för jag har tvingats skriva så litet. Så för att förtydliga mina drömmar och kanske inspirera just dig tänker jag nu arkivera dem på ett lite säkrare ställe:

To do list:

* Ta flygcertifikat

* Åka Formula rossa (Världens snabbaste bergochdalbana, ligger i Abu Dhabi)

* Besöka Europa Park igen

* Åka bergochdalbanor i USA (jag vill hinna åka 500 olika innan jag dör, men det är en helt annan lista)

* Kryssa i Karibien

* Åka skidor i Alperna

* Hyra hus på Irland, besöka Sligo

* Intervjua Westlife

* Se fiskar som klättrar i berg på Hawaii

* Dyka i stora barriärrevet

* Krama Hollywood skylten

* Simma vansbrosimningen

* Bada på Bondi beach i Australien

Lyric of the day:

What about now?
What about today?
What if you're making me all that I was meant to be?
What if our love never went away?

What if it's lost behind words we could never find?
Baby, before it's too late,
What about now?

Westlife: What about now