Att våga säga nej
Att resa sig från livets stora motgångar och även lära sig något utav dem är något som jag tycker är oerhört beundransvärt. Jag har alltid sett upp till personer som vågar göra detta.
Det är oerhört viktigt och modigt att våga berätta sin historia och dela med sig av sina allra mörkaste erfarenheter. Därför har jag den senaste tiden blivit än mer imponerad av min absolut största förebild, Mark Feehily.
Han stöder en helt fantastisk irländsk anti mobbing kampanj där han tillsammans med några andra kändisar visar sig som mobboffer och delar med sig av sina historier.
Som han uttrycker det så är det många som bär med sig konsekvenserna av mobbing genom hela livet, genom att till exempel aldrig känna att de duger.
Något som jag verkligen kan relatera till. Jag har själv blivit utsatt för mobbing av så väl klasskamrater som lärare enda upp i gymnasieskolan, där jag dagligen trakasserades av en lärare. Som tur vad vågade jag tillslut säga ifrån och jag tog kontroll över situationen. Men det modet hade jag inte som barn och det vet jag att jag inte var ensam om.
ISPCC, Irish Society for the Prevention of Cruelty to Children har som mål att alla irländska barn ska bli hörda och känna sig värdefulla. Något som borde vara en självklarhet, men som tyvärr inte är det.
Denna kampanj har tryckts upp på stora affischer över hela Irland och all respekt för de som deltar. Mark är offer nummer två:
http://youtu.be/QJiJeP5bBOg
Lyric of the day:
Loneliness is always looking for a friend
It found me once and it has been around since then
Loneliness is never waiting by the door
It sweeps right through and it will never be ignored
Why, why was I chosen?
Rekordsommaren 2011
En av sommarens roligare bilder, sorry kussesin men jag kunde inte motstå att publicera den. Från Cork på Irland.
Varning: följande inlägg innehåller sammanfattande information från hela sommaren vilket medför ökad risk för ett mycket långt inlägg.
Ja, vad ska man göra. Eftersom jag misslyckats rätt så rejält med att skriva hyfsat ofta så får det bli en informativ sammanfattning i stället.
Sommaren 2011 blev på många sätt speciell och oväntad, den innehöll en hel del spännande rekord:
Flyttrekord, flyttade fyra gånger på åtta veckor
Westliferekord, jag lyckades gå på två konserter på fyra månader :)
Jobbrekord, hade världens bästa och roligaste sommarjobb på Sveriges Radio Jämtland, har aldrig fått så mycket beröm för mitt arbete förut. Känns helt underbart.
Helgrekord, Måste ha slagit rekord i antalet planerade helger på en sommar, men så blir det om man jobbar på veckorna, och jisses vad mycket skoj jag han med.
Radiorekord, pratade även i radio som gäst och inte bara som nyhetspresentatör. Det var en ny och spännande upplevelse. Delade med mig av min galna Irlandsresa och erkände för hela det jämtländska folket vilken otrolig Westlife-nörd jag är.
Bergochdalbanerekord, tyvärr har jag inte åkt en enda bergochdalbana på hela sommaren och det har nog aldrig hänt under de senaste 10 åren.
Barnrekord, inom loppet av tre månader fick jag två nya syskonbarn, underbart !
Nog med prat, bilder är så mycket intressantare, så här är sommarens rekord i bilder:
Trots att jag bodde åtta veckor i Östersund så lyckades jag åka hem till Junibodsand nästan varje helg. En av helgerna var det storm och super snygga vågor.
Dygnsur Hamnpir, och jag och Linnea passade självklart på att gå fram till kanten och bli dränkt av vågorna som slog över kanten :) 
Innan jobbet i Östersund hann jag med en tripp till Skövde och Göteborg och träffade både syskon och syskonbarn.
Då 2009, Fridas student.
Nu 2011 flyttade jag tillbaka till Ösetrsund och vi kunde äntligen umgås igen. Underbart !
Älskade Irland!
Äntligen tillbaka i min favoritstad Dublin. Denna gång tillsammans med min kussesin Emma och Mamma (som var med som chaufför, lång historia...)
Temple Bar, jag har alltid spanat på detta roliga hus, nu gjorde vi slag i saken och tog en helkväll med irlänsk cider, bartenders i killt och Irlänsk folkmusik live. En av mina roligaste kvällar någonsin.
Emma på Temple Bar. Första låten som spelades när vi kom in var "in the jungle" jag höll på att dö av skratt...
Bodde som vanligt på Abigails Hostel med utsikt över floden Liffey.
Det blev en dag shopping en dag 70 mils bilresa tur och retur till Cork för att gå på konsert och sen hem till Sverige igen. Det var alldeles för få dagar men vi hann ändå med det viktigaste. Det blev en helt galen och oförglömlig resa, som jag sen delade med mig av i direktsändning i radio på måndag morgon.
SLIGO !
Staden som är alla westlifefans motsvarighet till Mecka. Någon gång ska jag ta mig hela vägen dit, men än så länge har jag inte kommit närmre än infarten från motorvägen...
På plats i Cork efter en hissnande färd tvärs över Irland körandes på fel sida vägen med all den spänning det innebär...
Det blev fel håll i en rondell, mindre krock med en gatsten och till slut fick vi stanna och be ett gammalt par att lotsa oss fram till vandrarhemmet för vi var totalt vilse, men det löste sig tillslut.
Westlife: Live At The Marquee In Cork.
Ståplats tredje raden från scenen vilket gjorde kvällen till en av mina mest minnesvärda. Har aldrig tidigare varit så nära dessa män som jag avgudar och ser upp till så otroligt mycket. 
Westlife.
Nicky Byrne in action.
Shane Filan.
Tal och fans på scen. 
Kian Egan.
Nicky som alltid är clownen i gänget, denna gång skulle han bevisa hur brilljant trummisen är genom att täcka över honom med en flagga och bevisa att han ändå kunde spela en hel sång.
Nicky Byrne.
Nicky Byrne som innan Westlife var professionell fotbollsmålvakt i England. 
Glada killar på scenen.
Äntligen alla på en och samma bild och inga händer eller mobilkameror i vägen, tio poäng till mig ;P
Glad att vi stod längst framme vid scenen, annars hade vi inte sett så mycket.
Som vanligt var turneflaggan med. Man måste ju visa vad man kommer ifrån.
Å för första gången såg de också flaggan och tackade för att vi hade rest så långt för att se dem :)
Vi fick väldig roliga kommentarer från lokalbefolkningen när vi mitt i natten gick igenom Cork med denna enorma svenska flagga som käp, efterson det var lite kallt.
"What are you sellebrating girls?"
"Did you seriously traveled all the way from Sweden, Why?"
På väg tillbaka till vandrarhemmet där vi skulle vila en halvtimme och sen börja köra de ca 35 milen tillbaka till Dublin för att hinna med det tidiga flyget hem. En spännande resa där Emma sov i baksätet, mamma som sovit hela kvällen och var hyfsat pigg körde och jag som inte sovit en blund fick vara kartläsare hela natten. Men det gick, ett dygn utan sömn klarar man ju faktiskt av, om man måste.
Väl på flygplatsen. Till följd av ett minde missöde slarvade jag bort mammas flygbiljetter hem så hon fick flyga till Skottland för att sen ta sig vidare till Skavsta medan jag och Emma flög direkt till Skavsta, whops...
Å som vanligt strulade även resan på hemmaplan.
Tåget gick sönder i närheten av Tierp och vi fick istället tränga in oss i godsvagnen på nattåget till Narvik och lifta med dem till Gävle där det väntade en buss som sen tog oss till Sundsvall. Väl i Sundsvall hann jag sova cirka 4 timmar innan jag skulle upp och iväg med nästa tåg till Östersund och sen cykla direkt till jobbet och jobba till fem. Då hade jag sovit fyra timmar på två dygn, inte att rekommendera!
Förutom weekendresan till Irland så har jag även hunnit men en hel del andra saker i sommar, bland annat en tripp till Uppsala och Stockholms skärgård, men eftersom jag blivit så dålig på att använda kamera så har jag tyvärr inga bildbevis på de strapatserna.
Sommaren har även bjudit på några omgångar av mitt favoritspel ”Ticket To Ride Europe” Vilket aldrig är helt fel :)
Lyric of the day:
Cause i found out what i dreamt of
and i looked it up,
at this very moment what i want is what i've got
I found out what was missing
and i looked it up and,
at this very moment what i want is what i've got.
Westlife: What I Want Is What I've Got
