Att våga säga nej
Att resa sig från livets stora motgångar och även lära sig något utav dem är något som jag tycker är oerhört beundransvärt. Jag har alltid sett upp till personer som vågar göra detta.
Det är oerhört viktigt och modigt att våga berätta sin historia och dela med sig av sina allra mörkaste erfarenheter. Därför har jag den senaste tiden blivit än mer imponerad av min absolut största förebild, Mark Feehily.
Han stöder en helt fantastisk irländsk anti mobbing kampanj där han tillsammans med några andra kändisar visar sig som mobboffer och delar med sig av sina historier.
Som han uttrycker det så är det många som bär med sig konsekvenserna av mobbing genom hela livet, genom att till exempel aldrig känna att de duger.
Något som jag verkligen kan relatera till. Jag har själv blivit utsatt för mobbing av så väl klasskamrater som lärare enda upp i gymnasieskolan, där jag dagligen trakasserades av en lärare. Som tur vad vågade jag tillslut säga ifrån och jag tog kontroll över situationen. Men det modet hade jag inte som barn och det vet jag att jag inte var ensam om.
ISPCC, Irish Society for the Prevention of Cruelty to Children har som mål att alla irländska barn ska bli hörda och känna sig värdefulla. Något som borde vara en självklarhet, men som tyvärr inte är det.
Denna kampanj har tryckts upp på stora affischer över hela Irland och all respekt för de som deltar. Mark är offer nummer två:
http://youtu.be/QJiJeP5bBOg
Lyric of the day:
Loneliness is always looking for a friend
It found me once and it has been around since then
Loneliness is never waiting by the door
It sweeps right through and it will never be ignored
Why, why was I chosen?
